fiasvintage.blogg.se

Om kläder kunde prata. Ett tal skrivet för att hållas för min klass i åk 3 på BirgerSjöberg gymnasiet. Högsta betyg, stolt tjej. Nu tänkte jag publicera det här för er! ___________________________________________________________________________________________

Ärade medlemmar i denna högt aktade klubb. Vet ni vad som är så häftigt med Vintage, och gamla kläder? Det vet inte jag heller. Jag har försökt fråga en klänning en gång, men jag fick inget svar. Antingen så var denne dryg och lite överklass bara för att hen hängde där på en galge och blickade ut över nejden, eller så kände den att det inte var en pratig dag just den dagen.

Men om kläder kunde prata. Vad skulle de säga då? Tänk om jag en dag går in i min garderob, och den blommiga femtiotalsklänningen började berätta om sitt liv. Långsamt skulle den börja forma ord med hjälp av knapparna och slagen, och på stel knackig gammelsvenska skulle den berätta. Berätta om sommaren på dansbanan 1954. Den sommaren när klänningen dansade Lindyhop, den sommaren när Elvis Presley släppte sin första skiva på Sun Records. Om en blommig efterkrigstid där man kände att allt var möjligt. Det var möjligheternas möjlighet, allt som under 40-talet varit stramt och tråkigt skulle klänningen se tillbaka på och skratta. Om kläder kunde prata så kanske den skulle säga så.

Om kläder kunde prata. Vad har min rosavita fyrtiotalskjol varit med om? Jag har inte en aning. Jag kan bara gissa, fantisera, och tänka på svunna tider. Har kjolen varit med på ägarinnan på jobbet, och sedan tagit en tur på stan? Eller överlevde hon ens kriget? Kanske försvann hon mystiskt! Kjolen kanske var det enda som fanns kvar av henne en dag, prydligt hopvikt på den där stolen i köket. Man kanske trodde att hon gått för att handla något nödvändigt för kvällens middag, hon kanske hade gått till biografen för att beskåda ”Husmors filmer” som var populära på den tiden, eller hon hade kanske helt enkelt promenerat över till Petterssons för att dricka kaffe.

Kanske var det en ensam kvinna där ingen märkte av att hon var borta förrän på måndag morgon då hon saknades i telefonväxeln. Då kunde hon ha hunnit med att ta sig ända till sin syster i Piteå.

Eller så kanske hon var gift. Kanske letade hennes man efter henne, och kontaktade polismästaren i stan. De kanske gjorde världens största räddningsaktion, men i själva verket hade hon stuckit från sin taskiga man för att bo med en kvinna.

Om hon hade barn så kanske det är kjolen som är det enda minnet de hade av mamma. De kanske vårdade den och tog hand om den, och sedan när de inte orkade hålla husrum för kjolen längre så fick den flytta in hemma hos mig.

Eller tänk om jag köpte en klänning som får flytta in i min garderob. Helt plötsligt sprätter den till och tittar storögt på en av dem som redan hänger där. Det var en polare från förr, de hade hängt i samma garderob på det ljuva sextiotalet, och sedan varit ifrån varandra. Vilket tårfyllt ögonblick. Kanske skulle de säga ”Tjenare sörru, vad har du för dig då?” ”Jovars, jag hänger här i krokarna” (obs, skämt) Om kläder kunde prata. Då kanske de skulle dra en dålig ordvits.

Om kläder kunde prata. Skulle de då be oss att tänka en gång till? Skulle de be oss om att inte konsumera sönder jorden? Skulle de säga ”nej, du har redan ett par jeans. Du behöver inte ett par till”. Skulle de hoppa ur våra händer på väg till kassan, och skrika ”täääänk på joooorden” i falsett och rusa tillbaka mot sin galge. Om man lite förvånat skulle lomma efter brallorna så skulle de springa så fort de bara kunde, och så fort att de låg ner i svängarna och nästan tappade balansen från det bruna linoleumgolvet. 

Om kläder kunde prata så skulle jag fråga vad som hänt brudklänningen från sent femtiotal med guldprickar på, varför det finns en reva på den vänstra sidan i tyllet. Men den hänger bara där. Jag får istället fantisera över tragik och inställda bröllop där bruden springer igenom en skog och träden fastnar i hennes klänning och river den i småbitar. Helst ska hon springa barfota också, så att det blir extra romantiskt.

Men kläder kan inte prata. Det kanske är tur, då hade vi inte haft något att fundera över. Vi hade inte kunnat fantisera om varma sommarnätter, varför det fanns ett lönnfack insytt i kjolen för att gömma hemliga saker i, eller varför det finns en reva i tyllen. Om kläder kunde prata, och jag inte behövt undra. Då hade jag haft dålig fantasi.