Christer Björkman junior
Jag ÄLSKAR melodifestivalen. Eller Schlagern. Jag envisas med att det för Schlagern, för det är det riktiga och gamla namnet. Jag är inte alls kärringen mot strömmen. Inte alls. Jag har givetvis lyssnat in alla ESC låtar, och jag tänkte dela med mig av mina tankar. Jag kallas för Christer Björkman junior.
Först och främst så tycker jag att det är bra att det inte är så vansinnigt kortkort och urringat som det varit tidigare år. Då hade alla brudar extremt korta klänningar, och det var bara ett enda sexistiskt kalas. De jag med en gång reflekterat över är Polen som har en video som i princip enbart innehåller bilder av pattar, Vitryssland har en video som går ut på att en snubbe sjunger, och en tjej omar sig omkring honom. Israel har tagit över Beyoncés svarta bodys. Årets tema verkar istället vara- HUMOR! Till exempel, Lativas "Cake to bake".
Min favorit är utan tvekan Österrike. Det är en väldigt bra låt, en otrolig sångare. Men det bästa av allt. Han är transa. Med långt hår, klänning- och helskägg. Jag kan inte mer än älska denna låt! Den är riktigt riktigt bra som låt dessutom, så jag tror starkt på Österrike som vinnare. En annan favorit är Island. Jag tror inte på dem som vinnare, men däremot så är deras video härlig med en hög med pride-flaggor. Jag funderar lite på vad Ryssland kommer att säga om det? Jag tror inte att det kommer att vara några regnbågar på scen, men det är i deras video. Deras låt är ganska härlig också, de låter som The Offspring. Maltas är fin också, den hedrar första världskriget.
Grekland låter väldigt likt någon annan låt som jag inte kan komma på vilken bara. Polen får en diss för sin video, men låten fastnar direkt på hjärnan! Rysslands låt är katastrofaliskt dålig.
Känner ni inte för att lyssna på varenda låt i sin helhet så finns det en video med ett sammandrag på Youtube.
Moheda-toffeln
Hoho! Titta vad som damp ner i brevlådan för någon dag sedan! Ett par mohedatofflor! Tackar min moder så ödmjukt, är jätteglad! Begagnade är de såklart, inget nytt läder på min kropp tack!
Salt, peppar och blommor
Varför ha salt i saltkaren, liksom? Varför inte tröcka ner nåra blommer? Jag har sett detta på Elsas blogg, och jag tycker att det vore så himla fint. Tusenskönor och något ogräs som gjorde sig fint. I vasen jag fått av mormor och morfar är det också tusenskönor, men med lite blåbärsris. De har fått blommor! Kjut!
Normer hit, och normer dit
Det är kallt, och sterilt. Väggarna är vita, och i knät har jag min svarta stickade halsduk. Som vanligt så pillar jag på den, drar i det lösa luddet och tvinnar det mellan mina fingrar. Jag sitter i ett rum på sjukan, och mitt emot mig sitter en läkare. Han har buskiga ögonbryn. Det är det enda jag minns av hans utseende. Jag tror mest att jag tittade ner i mitt eget knä under besöken. Han gav mig braiga mediciner, det är jag glad för. Men det är obekvämt att sitta där. Mitt emot honom, i den svarta läderfåtöljen som klibbar mot mina ben.
Vid varje besök frågar han mig om jag hade någon fästman eller friare. Jag svarar nej. För varje gång han frågar så blir jag mer och mer irriterad. Jag berättar att jag aldrig sover. Det känns som om han stannar upp, och han kommer på ett kul skämt. Jag hoppas i varje fall att det är ett kul skämt, där borti Stockholm, där han egentligen bor. Jag vet att han bor där, det har han berättat. Tillsammans med sin fru och två eller tre döttrar. Han säger att "den man som gifter sig med mig kommer att ha det bra. Speciellt om han är bonde, för då är det bra att ha en fru som kan hjälpa till på gården tidigt på morgonen." Som kan koka kaffe till honom, tänker jag.
Jag skrattar lite, och ler. Tittar upp på en vansinnigt ful tavla som hänger på väggen. Det är någon slags teckning av ett läppstift.
Nästa gång han frågar om jag har fästman så får jag lite nog. Jag vill resa mig upp, höja rösten, Skrika "I´m into girls", eller träd, eller öar, eller vad som helst. Varför sitter denna människa som jobbar inom vården, och öser normer över mig? Varför är det bra om en man väljer att gifta SIG med mig? Kan inte JAG få välja det? Eller VI tillsammans? Jag vill inte vara någons hjälpreda, jag vill reda mig själv. Jag vill inte vara ett offer för normen. Jag är så glad att jag är vintage-samlare som faschineras av den gamla kulturen, men att jag inte följer den som begränsar kvinnor.
Kanske ska jag nu gå och ta på mig en rutig flanellskjorta, en keps med "ODAL"-tryck, in med en snus under läppen och gå ut och hugga lite ved. Som tilltugg- en folköl.
Hej brevbäraren!
De senaste dagarna så har jag skickat mängder av paket innehållande klänningar. Härovan min ljusgula sommardröm som är lite för kort för min smak. 
Jag sprayar alltid en lätt tutch av parfym på kuvertet jag skickar i. Det känns lite lyxigt. Caligrafipennan skriver adresser och hemliga små lappar till de nya klänningsägarna.
Jag blir löjligt glad när jag får handskrivna lappar av folk som jag köper klänningar av, så jag tänkte att jag börjar skriva jag också!
Glöm.inte.avsändaren!! Skulle adressen inte stämma på den man skickar till så kommer paketet tillbaka. Det vore hemskt om en fantastisk 50-talsklänning hamnar i soporna bara för att det inte finns någon avsändare att returnera till.
Mot posten!
Dagens klädedon
70-talsklänning och tidig 60-talsjacka. 14 grader har det varit dessutom, så jag satt ute med kaninerna i hage utan strumpbyxor!
Slumpad parfym
På loppiesen i Arenan så var det en dam som sålde ut parfymer från hennes parfymaffär. Jag gick fram och frågade efter en rosig doft. Jag hade min mammas miniflaska med silverkork i minnet. Döm av min förvåning, kvinnan plockade fram just den flaskan! Jag hade ingen aning om vad den hette eller märket, men när jag doftade på den så visste jag att det var precis rätt. 10 kronor betalade jag för denna lilla söta flaska. 
Ett måste
Enligt mig är det ett måste att varje vintage-älskare ska äga en underkjol. Det behöver inte vara där puffiga som hänger i taket på Beyond Retro, min är en gammal från Ellos. Den köpte jag och bar som vanlig kjol innan jag upptäckte vad vintage och retro är för något. Sedan letade jag runt efter en bra underkjol till mina puffiga klänningar, och kom att tänka på denna bortglömda voulangsak. Fram med den igen, och nu följer den mig överallt.
Pelargonerna blommar i Europas mörker
Det är kväll. Det regnar ute. Jag tar fram min Husmoderntidning, och börjar läsa. En norsk mor måste kämpa så pass ensamt och bittert. Nu tar vi vara på garnresterna. Lite kött, mycket smak. Beredskapsmän som offrades. Det växer en klump i magen, rysningar går över armarna. Jag känner obehaget sprida sig genom kroppen, och plötsligt är jag inte i min säng år 2014, jag är i världen år 1943. Jag läser om hur jag ska spara och ransonera, hur jag ska använda garnresterna och hur jag ska laga mat på lite kött.
Jag tänker på människorna ute i kriget, ute i världen. Jag tänker på nazismen. I mitt fönster står mina rosa mårbackapelargoner. De blommar mitt i europas mörker. Jag tittar upp från min tidning, ut i mörkret. Rynkar pannan och blundar. Jag känner skräcken och stressen. Nu, när som helst. Snart kan de vara här. Kriget. Männen i trasiga uniformer. Skräcken i deras ansikten. Bomberna faller, liv och familjer krossas.
Jag lägger i från mig tidningen på golvet. Jag sträcker mig efter min vita IKEA-sänglampa, och släcker den. Jag är tillbaka år 2014. Jag somnar med en klump i magen. 
Bra och dåligt med vintage
Som med allt annat så finns det bara och dåliga saker med vintage. Låt mig presentera dem!
Outfit
Jag har fyndelifyndat!
Nu har jag lite lyx-ångest. Jag har köpt så mycket fina saker de senaste dagarna så det inte är klokt. Jag får alltid ångest när jag köper saker, det känns så slösaktigt. Men jag får tänka positivt ändå. Jag bevarar gamla prylar som annars kanske skulle hamnat på tippen, och jag lägger väldigt små summor i jämförelse med nyproducerat. Totalt har jag lagt ut 170 kronor för allt på bilderna.
Ett par nyproducerade skor, som är 40-tal enligt mig. Det är främst formen på klacken skulle jag säga, även om det kanske inte var så vanligt att ha en träfärgad klack på den tiden. Men de kommer bli väldigt tjusiga till mina klänningar. Fördelen med nyproducerade skor är att jag inte behöver vara lika rädd om dem. Jag ogillar givetvis att vara vårdslös eller inte ta hand om mina ägodelar, men jag vill gärna kunna smyga på tå över gräsmattan för att fodra kaninerna, och jag vill gärna kunna cykla i dem. Med ett par 70 år gamla skor skulle jag inte våga det på samma sätt.
En burk som fick mitt hjärta att slå en liten frivolt. Smutsig var den, men nu har den fått ett långt avslappnande bad i grönsåpa.
En kockulm-tallrik. 
Tadam! En 40-talsklänning köpt av en vän till min mormor. De gick i skolan tillsammans, jag tror att de var när de båda läste till slöjdlärare. Eller tillskärarakademin. Minns inte riktigt, det hade med sömnad att göra i vilket fall.
Och än har ni inte sett det bästa.
DEN HAR SVETTLAPPAR!! Jag blev helt till mig när jag såg det. Varken mamma eller farmor hade hört talas om det, och jag berättade att bara lapparna skulle vara värda de 40 kronor som jag betalade för klänningen. Om de var i nyskick såklart, jag ska försöka fixa dessa till användbart skick.
Fyra koppar fick följa med hem också.
Hej danmark!
Danmark är fullt av skulpturer och gallerier. På stranden fanns en installation, eller en sko som drivit i land med vågorna.
Jag sjöng opera på vår lilla balkong, och pappa var snabb med kameran. 
Tre klänningar åkte med, och såklart- min underkjol!
Vi gick på inte mindre än FEM loppisar! Vi verkar ha näsor för att hitta dem. Vi visste inte om dem innan, utan svängde in när vi såg dem från bilen.
Jag var i burkhimlen.
Burkhimlen nummer 2. 50 danska stycket, dvs ca 62 svenska kronor. Lät dem dock stå kvar. 
Gammalt frasigt julgranspynt i en ännu frasigare låda.
Pyssel
I går satte jag mig framför symaskinen och sydde om en klänning. Jag köpte den i november, och har funderat på hur jag bäst ska sy om den ända sedan dess. 
Så här såg den ut först. 70-tal, röd manchester, fotsid och storlek xxs eller något.
Så jag lade ut den lite i midjan, kortade upp kjolen och gjorde den såhär nice! Jag är stolt! Det var lite trixigt att lägga in alla veck i kjolen, jag ville ju ha stor vidd i kjoldelen, men inte i midjan.
Påskpynt
Hemma hos mig får inte en påskfjäder sätta sin fot. Istället gjorde jag servettrosor och hängde i forsythiapinnar. Jag är väldigt nöjd!
Reklam
Jag halvtittar lite på tv medan jag viker servettrosor. De ska jag använda som ett djurvändligt påskpynt, ni ska få se i ett senare inlägg. På tv är det just nu reklam, och på bara en liten stund så har jag matats med reklam och intryck om att jag borde banta. Trådsmala modeller som säger "säg ja till chips" samtidigt som de håller chipset framför nästippen så att de nästan blir skelögda. Givetvis så är detta inga vanliga chips. De är såklart fettsnåla och har få kalorier. Nästa reklam handlade om att tappa vikten snabbt.
Jag kom då att tänka på en sak. Varför är det bara kvinnor i reklamen? Vill inte män banta? Vill kvinnor banta? Tycker vi att det är kul? Varför är det redan supersmala tjejer som funderar över kalorisnåla chips?
Jag protesterar genom retroblommiga ägg.
Xplodera Go Green
Idag har vi varit på äventyr! Vi åkte ända till metropolen Trollhättan, där det dagen till ära var Xplodera go Green mässa. Elsa Billgren skulle föreläsa, och jag bokade de två första biljetterna till mig och en polare. Sedan visade det sig att jag inte fanns med på listan, men jag fick en biljett i alla fall. Annars hade jag varit tjurig i 20 år ungefär.
Vi kikade runt på mässan, Adrianna provade klänningar från Frocks and Fox. Helt underbara, och en himla trevlig ägare. När vi stod och studerade grytlappar så fick jag lite pirr i magen. Vintagedrottningen promenerade förbi i egen hög person! Lite töntigt, men vad fasen, jag skulle snart ha sett alla mina tre stora inspirationskällor live! Maja Ivarsson, Ola Salo och Elsa Billgren.
.
Vi shoppade lite, och kikade på knäppa saker. En klänning helt i plast, till exempel. Jag blev lite sugen på att göra en likadan, faktiskt!
Sedan satte vi oss i ett rum med vitt glasgolv och tre Saab-bilar ståendes längst bak.Vi satt såklart längst fram, vi ville ju höra allt först!
Jag satt och glodde på dessa klänningar och kände att det kliade i fingrarna efter att få känna på dem. Vi hade djupa diskussioner om huruvida det heter trumpetarm eller trumpetärm. Min kära musikskadade polare accosierade det hela till en arm som man spelar trumpet med.
Sedär ja, vi fick peta på klänningarna! Jag var glad, frasigt gammalt tyg måste vara den bästa känslan. Näst efter varm hästmule och fluffig kanin.
Som en stor glass!
Inte för att skryta eller så. Eller jo, jag vill faktiskt skryta. Elsa hade en liten snabbkurs i hur man vet att ett plagg är från ett visst årtionde. Stora bilder projekterades upp på duken, och hon gick igenom vilka detaljer man kunde se. Till exempel: Fanns det bystveck? Var det knappar? Skärp "innuti" klänningen? Alltså måste detta vara ett xxx-talsplagg. Jag hade alla rätt. Jag var lite stolt, faktiskt, även om det är lite skämmigt att medge det.
Sedan hade vi poseringsmarathon:
Det gick inte att hänga med i Elsas takt, fasen vad hon kan posera snyggt! Jag får hem och öva lite, nästa gång jag sitter i publiken på ett fenomenalt föredrag så ska jag ha några coola poser.
Det märktes att Elsa brann för det hon pratade om, det var gester, miner, små monologer och agerande med hela kroppen. Föredraget var superbra verkligen, vips så hade det gått en timme. Sedan gick vi ut på mässan igen, och jag shoppade som vanligt skor. Men de kommer i ett annat inlägg.
En lista
Jag heter Sofia, eller i andra sammanhang Fia eller Fia-Lotta.
Jag är för tillfället trött
Jag är bra på pyssel och kreativa saker
Jag tycker inte om att jag har ont i huvudet
Jag är dålig på att hålla ordning
Jag läser bloggar
Jag gillar när jag är i stallet
Jag sjunger ofta! Det mesta, egentligen.
Jag älskar mina djur
Jag är inte speciellt bra på att dansa. Jag tycker det är jättejobbigt, jag vet inte hur man gör! I går dansade jag gagnamstyle, den enda dans jag faktiskt kan.
Jag föredrar vegetariskt käk
Jag tycker om 50-talet alderles extra mycket!
Jag är beroende av vatten. Dricker MASSOR av vatten när jag sitter famför tvn.
Jag har på mig mjukisbyxor och The Sounds tröja.
Jag dricker vatten eller cola. Hatar kaffe!
Jag lyssnar på The Ark, The Sounds, Marilyn Manson, Sex Pistols, Hole, Betty Poison...
Jag blir arg på antifeminister.
Jag är rädd för att slå mig
Jag önskar att jag kunde sova om nätterna
Jag är pinsamt dålig på att spela marimba. Slagverkslektionen är plötsligt tortyr..
Jag är uppväxt i ett villaområde, eller bland mina djur.
Julklappar från mig till mig
Det har varit julafton här hemma! Mitt i april! 
Tur att jag är bra på att snoka upp riktiga fynd, min klädkassa är ungefär som andra människors alkohol-kassa. Tur att jag dricker cola. Typ.
I torsdags kom denna skapelse hem till mig. Lång som en stång och jättestor. Jag satte mig framför symaskinen, och vips så var den lagom knälång och insydd i midjan. Lite 50-tal sådär, mönstret var så klockrent.
Såhär FAB blir man bakifrån.
Klänning nummer två är en wannabee-40 tal. Tippar 80/tidigt 90-tal på denna. Skall läggas upp en bit, och sys in i midjan.
Fin är den i alla fall!
20 år
Idag är det 20 år sedan Kurt Cobain dog. Av någon anledning så vill jag skriva "tog självmord" istället för "dog", det känns liksom inte som om han dog. Han valde det själv. Han ville dö, han råkade inte dö, han valde det aktivt. Jag såg dokumentären om honom som gjordes för 10 år sedan, den gick på SVT2, och jag tyckte att det var obehagligt. Det kändes komersiellt. 
Ph; Google
Ph; GoogleFyndelifynd nr 2
Jag loppade två klänningar idag också! En Vinetta i vitt med blommor på, vilken ser fruktansvärd ut på galgen. Men jag betalade 50 kronor för den, och tänkte att den kan få flytta in i mitt museum, även kallad min garderob. Men när jag provade den när jag kom hem, DAMN! Supersnygg på.
Gissade 70-tal, och ägarinnan bekräftade mina spekulationer. Pappa reagerade på loggan i nacken (den omkullagda åttan) och kom att tänka på att Vinetta producerade andra saker också. Vet ni något om det? Konsum är väl producenten, men han refererade till köksprylar...?
Sedan fick jag lite hjärtsnörp när jag såg denna Maud Fredin.
Fyndelifynd nr 1
Idag var det loppis i arenan! Jag gjorde som vanligt fynd, både i porslin och i tyg. Vi börjar med porslinet. 
Jag har blivit en magnet för att hitta billiga Gröna Anna. För ett år sedan bestämde jag mig för att köpa på mig porslin och bra-att-ha-hemma-saker till min framtida lägenhet, och mitt porslin skulle vara den gamla servisen från Gröna Anna. Jag har köpt alla mina tallrikar för 5-15 kronor stycket, jag skulle aldrig köpa de där nyproducerade på loppis för 150 kronor styck som jag ser att vissa begär.
Idag köpte jag tre djupa tallrikar för tio kronor styck. I toppenskick. Najs. Det är spännande att tänka på vad tallrikarna varit med om, speciellt de absolut älsta som är gjorda innan 30-talet. Tänk att de tallrikarna överlevt andra världskriget, diverse flyttar, och nu står de och väntar på min första egna lägenhet. Undrar vem som ätit på dem? Vad har de ätit? Konspirationerna är många.
Denna skönhet från Arabia köpte jag för en krona. EN KRONA! Den köpte jag för ett par veckor sedan, men har inte fotat och visat ännu. Men här är den!
Efter loppisen åkte jag hem till mormor och morfar för att hämta min far och mor som var där och fikade, och då var det loppis i deras kök. De hade en hög med vaser som de ville bli av med, och jag tog med mig två hem. Denna lilla skönhet som jag tänker kan vara fin med små blommor i. Typ Förgätmigej, min favoritblomma.
Denna kuliga fick också följa med hem. Jag har en cruch på sådan här timglas-form. Det ser ut lite som ett timglas (höhö), en fiol, en cello eller som en midja. Valmöjligheterna är många.
Vem tror du att du är?
Ja, vem är egentligen jag? Fia kallas jag, i vart fall i stallet. Oftast pratar jag om mig själv som Fia, men egentligen heter jag Sofia. Jag är 19 år gammal, och går tredje året på estetiska programmet med inriktning musik. Mitt huvudinstrument är sång, men jag spelar också fiol. Jag älskar att spela bas, och jag är nog en latent basist. Inte för att jag kan spela särskilt bra, men det är grymt kul!
Jag är en ganska förvirrad människa, ibland undrar jag varför jag lever, och ibland undrar jag vad lägsta strängen på fiolen heter. Jag brukar skoja om att jag egentligen är 89 år gammal, för jag hör dåligt, ser dåligt och hänger inte med i de senaste trenderna. Däremot så håller jag koll på vad mitt 89-åriga jag levde i för samhälle. 1950 skulle jag i sådana fall ha varit ungefär 25 år gammal, vilket jag tycker verkar trevligt. Jag samlar på vintageklänningar, jag bär aldrig byxor förutom på hästryggen, och min garderob svämmar över av kul färger och mönster. Jag bär nästan alltid högklackat, och jag har fortfarande polare som kommenterar ”men gud vad kort du är!” när jag en dag kommer i platta skor.
Jag har en kärlek för skrikig musik och basgångar, som punk, grunge och vanlig hederlig rock. På mitt Spotify-konto finner man The Sounds, Hole, The Ark Nirvana, Sex Pistols, Betty Poison och Courtney Love. Något för att väga upp mina puffiga och fluffiga kläder, tanker jag. Jag är egentligen inte den där typiska brud-bruden, jag tycker att det är roligare att läsa om kossor och bilar istället för att snacka smink. Feminist är jag dessutom, dont muck with me!
Professionell pelargonskötare
Jag kan nu titulera mig som pelargon-skötare! Det är inte professionellt ännu, men jag tänker att jag kan utveckla pelargonskötandet till ett företag. Kanske en privat pelargon-förskola där jag låter pelargonerna äta knäckebröd "eftersom det är billigare", och ta ut vinsten. Nä äsch, nu ska vi inte vara sådana.
Jag var i alla fall på Blomsterhallen i helgen och köpte två rosa Mårbacka pelargoner. Mårbaka måste väl vara den finaste sorten ändå? Jag har lite hatkärlek till lukten, jag går och pillar på bladen, luktar, förfäras, och luktar lite igen. Men så ska det väl vara. Dessutom köpte jag två assietter på Erikshjälpen för fem kronor stycket som jag har under mina nya pelargoner. De är från Winterling (porslinet alltså)
Till höger om fönstret har jag en gammal pigtittare, och har fyllt min reda-hylla med smink! Faster Annas gamla fiol på väggen också. Eller ja, mammas faster.
Calleth you, cometh I
Här kommer ett litet musiktips, hästnördar! Världens finaste låt, som alltid kommer att betyda mycket för mig. Världens knäppaste video, men jag blir glad när jag ser den, och när jag hör låten.
I går släppte dessutom TV4 att Salo kommer att vara med på Så mycket bättre, och det ska bli fantastiskt att se honom göra andras låtar, och andra att göra The Arks låtar!
