Reklam
Jag halvtittar lite på tv medan jag viker servettrosor. De ska jag använda som ett djurvändligt påskpynt, ni ska få se i ett senare inlägg. På tv är det just nu reklam, och på bara en liten stund så har jag matats med reklam och intryck om att jag borde banta. Trådsmala modeller som säger "säg ja till chips" samtidigt som de håller chipset framför nästippen så att de nästan blir skelögda. Givetvis så är detta inga vanliga chips. De är såklart fettsnåla och har få kalorier. Nästa reklam handlade om att tappa vikten snabbt.
Jag kom då att tänka på en sak. Varför är det bara kvinnor i reklamen? Vill inte män banta? Vill kvinnor banta? Tycker vi att det är kul? Varför är det redan supersmala tjejer som funderar över kalorisnåla chips?
Jag protesterar genom retroblommiga ägg.
Xplodera Go Green
Idag har vi varit på äventyr! Vi åkte ända till metropolen Trollhättan, där det dagen till ära var Xplodera go Green mässa. Elsa Billgren skulle föreläsa, och jag bokade de två första biljetterna till mig och en polare. Sedan visade det sig att jag inte fanns med på listan, men jag fick en biljett i alla fall. Annars hade jag varit tjurig i 20 år ungefär.
Vi kikade runt på mässan, Adrianna provade klänningar från Frocks and Fox. Helt underbara, och en himla trevlig ägare. När vi stod och studerade grytlappar så fick jag lite pirr i magen. Vintagedrottningen promenerade förbi i egen hög person! Lite töntigt, men vad fasen, jag skulle snart ha sett alla mina tre stora inspirationskällor live! Maja Ivarsson, Ola Salo och Elsa Billgren.
.
Vi shoppade lite, och kikade på knäppa saker. En klänning helt i plast, till exempel. Jag blev lite sugen på att göra en likadan, faktiskt!
Sedan satte vi oss i ett rum med vitt glasgolv och tre Saab-bilar ståendes längst bak.Vi satt såklart längst fram, vi ville ju höra allt först!
Jag satt och glodde på dessa klänningar och kände att det kliade i fingrarna efter att få känna på dem. Vi hade djupa diskussioner om huruvida det heter trumpetarm eller trumpetärm. Min kära musikskadade polare accosierade det hela till en arm som man spelar trumpet med.
Sedär ja, vi fick peta på klänningarna! Jag var glad, frasigt gammalt tyg måste vara den bästa känslan. Näst efter varm hästmule och fluffig kanin.
Som en stor glass!
Inte för att skryta eller så. Eller jo, jag vill faktiskt skryta. Elsa hade en liten snabbkurs i hur man vet att ett plagg är från ett visst årtionde. Stora bilder projekterades upp på duken, och hon gick igenom vilka detaljer man kunde se. Till exempel: Fanns det bystveck? Var det knappar? Skärp "innuti" klänningen? Alltså måste detta vara ett xxx-talsplagg. Jag hade alla rätt. Jag var lite stolt, faktiskt, även om det är lite skämmigt att medge det.
Sedan hade vi poseringsmarathon:
Det gick inte att hänga med i Elsas takt, fasen vad hon kan posera snyggt! Jag får hem och öva lite, nästa gång jag sitter i publiken på ett fenomenalt föredrag så ska jag ha några coola poser.
Det märktes att Elsa brann för det hon pratade om, det var gester, miner, små monologer och agerande med hela kroppen. Föredraget var superbra verkligen, vips så hade det gått en timme. Sedan gick vi ut på mässan igen, och jag shoppade som vanligt skor. Men de kommer i ett annat inlägg.
Skriiiiva
Jag har tänkt börja skriva. Jag älskar egentligen att skriva, men samtidigt så hatar jag det innerligt. Jag har blivit ombedd att skriva dagbok. "Nej." Kan du inte skriva en låst blogg då? "Nä". Tillslut gav jag med mig, och jag fick ett kolegieblock där jag skulle skriva. Jag skrev två gånger. Första gången skrev jag "PATETISKT" med stora bokstäver. Andra gången slutade det också med att jag skev "PATETISKT", men då hade jag faktiskt försökt att skriva lite innan. Men jag får liksom skrivkramp när det ska handla om mig, om det ska vara texter som handlar om just det.
Och därför så har jag bestämt att jag ska skriva om lite allt möjligt jag tänker på. Jag bloggar massor på hästbloggen och skriver långa inlägg, men det är något helt annat. Så nu ska jag shapea upp det hela, skriva och försöka göra det utan att radera inlägget och byta ut orden mot "PATETISKT"
För att fira det hela har jag en ny header
Lilla drevet
Detta är det härliga gänget som kallar sig för Lilla Drevet. Har ni hört deras pod? Den är jätterolig, fastän den handlar om politik, kultur, och annat där jag mest tänker på gråhåriga medelålders farbröder. De snackar nyheter, gammalheter, populära saker, och allt annat med för den delen.
Jag tycker att de är väldigt roliga, men de driver också mycket med medelålders KRÄNKTA män, en art jag är smått allergisk emot. Så jag ger dem tummen upp. Men så mitt ibland denna skojiga och skrattbubblande fest, så finns det lite allvar. Ni upptäcker det bäst genom att lyssna på deras podcast, HÄR.
Blurred Lines
Jag har bara hört människor svära över Robin Thicke´s låt Blurred Lines. Jag har hört låten, men jag har inte lyssnat på texten. Jag har stått och småskuttat på dansgolvet till låten, låtit mina pincurls-gjorda lockar studsa, och halvt sjungt med i de strofer jag kan. Typ "Good girl", och "I know you want it". Men jag har inte tänkt på det så mycket.
Men, så googlade jag fram texten. Jag blev lite magsjuk. Har ni inte läst den så bör ni göra det HÄR.
Så idag länkades en grej på min Facebook. En krönika om årets manliga och kvinliga artister. Den manliga skulle givetvis (?) vara Robin Thicke, med Blurred lines. Krönikan säger himla mycket bra, och jag tycker att det är märkligt att så få faktikt tar det som något allvarligt eller seriöst, det som sägs i låten. När tjejerna (och killarna) ovan gjorde videon så fick de mycket kritik, för det var ju hemskt att göra sådär!
Ni får lära HÄÄR
