fiasvintage.blogg.se

På begäran har jag gjort en video om hur jag gör valkfrisyren!

 

Hur jag gjorde själva "korven" att ha i håret hittar ni HÄR.

 

 

Vi var på PMU i Trollhättan, och det första jag hittade var Gröna Anna tallrikar från Rörstrand. Jag älskar verkligen dessa! Jag samlar såklart på dem, men eftersom vissa loppisar får storhetsvansinne och tar mellan 70-150 kronor stycket så blir samlandet litet svårare. Jag bor hos mina föräldrar eftersom jag fortfarande går i skolan och helt enkelt inte kan flytta ännu, men jag bestämde mig för att börja samla på saker jag ska ha i min lägenhet. Porslinet blev först ut, men det blir lite svårt att köpa tallrikar för 150 kronor styck när ett vanligt sett är 12 tallrikar... Det blir 1300 kronor.
Men så ibland har man tur. Som när jag hittade sex exemplar av den allra nyaste modellen för 25 kronor. Eller idag, när jag hittade den absolut bästa varianten av dem- de som gjordes innan 1926. Jag kan inte undvika att fundera på vad man ätit på de tallrikarna. Tänk. 1926, efter första världskriget, innan andra. De är nästan 100 år gamla! Och priset? FEM KRONOR STYCKET!

Jag plockade på mig alla de hade, och gick omkring supernöjd. Mitt andra fynd blev en bricka, troligen daterad från 60-talet. Mamma mindes att hennes föräldrar hade något liknande, och när jag drar mig till minnes så tror jag att jag har sett att de haft en grön. 10 kronor betalade jag för den, och jag är supernöjd!

 

Jag fick önskemål att visa hur jag gjorde valkfrisyren som jag visade er för ett par dagar sedan. Jag har inte hunnit spela in en sådan video ännu, men däremot så hann jag göra en annan liten tutorial!

 

 

http://www.youtube.com/watch?v=NyneT5gb8l0&feature=youtu.be

I går krossade jag och brorsan pepparkakshus. Givetvis bor delarna i en fin burk på bänken!

Jag måste låta er tjyvkika lite. Jag tar studenten den 13 juni 2014, och på balen ska jag bära en alderles speciell klänning. Det är nämligen densamma som min mormor bar 1961! Jag är så himla glad!! Som ni ser på sista bilden så är jag väldigt mycket längre än min mormor, så hon har sytt och tråcklat, och håller fortfarande på i och med att hon fick lägga om kjolen lite. Min rumpa har litet förstort omfång. Jag blir glad bara jag tänker på den. Klänningen har hängt i sin kemtvättspåse i garderoberna i femtio år, och så en dag kommer en liten rödhårig tönt och bestämmer sig för att hon vill bära mormors klänning. Fantastiskt! Jag blir hyper och nämner ordet FANTASTISKT helt fantastiskt många gånger i denna text. Vet ni vad det knäppaste av allt är? Mormor har inte bara burit klänningen, hon har ritat mönstret själv  och hon har sytt den själv. Den är helt fantastiskt välarbetad, mormor är helt galet bra!

Ser man på. Jag var inne på Nostalgimakarnas hemsida och tittade på några bilder, när jag ändå var där liksom. Och vad står inte på en hylla, och glänser i all sin prakt? Jo, min lille väska! Längst till höger sitter hon, allderles blank och fin. Nu står hon bredvid min soffa, full med oboypulver och andra nödvändiga saker. Påsklämmor tillexempel. Det är bra att ha i handväskan. 190 kronor fick jag betala för denna väska, och jag har använt den varje dag sedan vi blev kompisar. Jag har släpat kilon med tunga skolböcker, den har varit med i kyrkan för luciarep och den har varit med på fiollektioner. Jag tror att vi kommer att vara vänner länge, kanske till och med tills döden skiljer oss åt.

Idag får ni två stycken mesiga provrums-bilder som dagens-outfit bilder. Det var bannemig inte i går man tog sådana. Men nu var mamma inne på Indiska och provade klänningar, och jag sysselsatte mig medans hon drog ihopvävda trådar över huvudet.

Såhär såg jag ut. Kjolen som är en omsydd duk, stickad tröja som är från Second Hand (såklart) halsduken från Gina tricot och jackan från Ellos. Väskan är extra kär, den är gammal och kommer från Nostalgimakarna. Om ni bor i närheten borde ni absolut ta er en tripp dit, så himla fint!!

Detta är det härliga gänget som kallar sig för Lilla Drevet. Har ni hört deras pod? Den är jätterolig, fastän den handlar om politik, kultur, och annat där jag mest tänker på gråhåriga medelålders farbröder. De snackar nyheter, gammalheter, populära saker, och allt annat med för den delen.

Jag tycker att de är väldigt roliga, men de driver också mycket med medelålders KRÄNKTA män, en art jag är smått allergisk emot. Så jag ger dem tummen upp. Men så mitt ibland denna skojiga och skrattbubblande fest, så finns det lite allvar. Ni upptäcker det bäst genom att lyssna på deras podcast, HÄR.

Jag hittar altlid på massor av smått konstiga lösningar, så jag tänkte att jag kunde dela med mig av dem till er! Så här kommer mitt första tips, något som jag använder i princip varje dag under de kallare perioderna i vårt avlånga land.

 

Jo, ofta är midjan på mina gamla kjolar och klänningar placerad ganska högt upp, och det blir lite märkligt att bära en vanlig kofta till det. Så jag knyter helt enkelt ihop ändarna på koftan! Då blir den i precis den längd jag vill ha det, och kjolen kommer till sin rätt.

Jag har bara hört människor svära över Robin Thicke´s låt Blurred Lines. Jag har hört låten, men jag har inte lyssnat på texten. Jag har stått och småskuttat på dansgolvet till låten, låtit mina pincurls-gjorda lockar studsa, och halvt sjungt med i de strofer jag kan. Typ "Good girl", och "I know you want it". Men jag har inte tänkt på det så mycket.

 

Men, så googlade jag fram texten. Jag blev lite magsjuk. Har ni inte läst den så bör ni göra det HÄR.

 

 

Så idag länkades en grej på min Facebook. En krönika om årets manliga och kvinliga artister. Den manliga skulle givetvis (?) vara Robin Thicke, med Blurred lines. Krönikan säger himla mycket bra, och jag tycker att det är märkligt att så få faktikt tar det som något allvarligt eller seriöst, det som sägs i låten. När tjejerna (och killarna) ovan gjorde videon så fick de mycket kritik, för det var ju hemskt att göra sådär!

Ni får lära HÄÄR

 

Nyår var fint. Jag tog min guldfärgade bil (eller mamma och pappas, för att vara exakt) till min polare Hanna och bakade chokladkakor. Hanna vispade smet, och jag gjorde krumelurer av vit choklad som vi lade ovanpå. Sedan tog vi den guldiga springaren hem till vår andra kompis, där det vankades lite middag/ferre.

 

Kvällen var fin. Vi åt mat på golvet, drack champis (eftersom jag skulle köra bil lite senare), dansade och skrattade massor. Vi gifte oss lite på skoj under en prideflagga med Johhny Depp som vittne, och pussades lite. Sedan gick vi på vingliga klackar ut på gårdsplanen och andades den sista luften på 2013 och skålade in det nya året, rökte cigarr, och hade deeptalk på en parkbänk ända tills vi frös sönder.