fiasvintage.blogg.se

Smörjer in benen i brun utan sol. Benen är randiga efter helgen i Kungsham. Jag tog aldrig av mig shortsen, så brännan blev en bonnebränna fast tvärt om. Tar en ny tub med färgbomb från skåpet, och böjer mig fram över handfatet. Låter den bruna massan smälta in i håret, och jag känner ett sting av oro när jag ser hur brunt håret blir. Jag virar handduken från Lanzarote runt huvudet, det är den där handduken med en karta över ön på, och som har ett hål i ena hörnet. Handduken jag fick av min farmor senaste gången vi var utomlands tillsammans, om en inte räknar med Danmark. Jag smörjer in ansiktet med någon jävla hudkräm jag fick i Elle, och släcker sedan lampan och går ut. Jag slöläser några bloggar. En hästblogg som rapporterar resultat från en tävling. En vintageblogg som visar en ny klänning. Skriver "vintage" i sökraden på Tradera för säkert tusende gången, och jag bara väntar på att det ska gå frammåt. Tiden. Efter en alldeles för lång tid sköljer jag ur bomben ur håret, det vita badkaret färgas brunlila. Jag får en klump i magen, och nyper mig i handleden. Fan. Håret har blivit brunt, rött och lila. Inte uppdelat som en dalmatin eller en misslyckad fjortisfärgning, men som ett kaos av färg. Alla färger blandade, till en färg som påminner mig om förr i tiden. Jag sätter upp håret i handduken igen, och släcker lampan igen.

 

Jag sätter mig i mormor och morfars röda bil. Jag får låna den under veckan som de är bortresta. Jag åker mot Bellbox för att skaffa min braiga färg. Den är slut, och kommer inte igen. Aldrig någonsin, eller kanske om en vecka. De vet inte, jag vet inte. Jag går vidare. Inte på Kicks. Går till en sallong. Bingo! Betalar mycket mer än jag brukar, men det får det vara värt. Går vidare till Ica, och köper deras billigaste schampo. 10 kronor för en halv liter. Åker hem, och tvättar håret många gånger om. Den brunlila färgen flyter fram över golvet, och mitt mod går upp en smula,. Håret blir som svinto, men jag bryr mig inte. Det går att fixa. Kletar in den nya bomben, bomben som påminner lite om ketschup eller om blod i färgen. Känner mig glad och hoppfull, sätter mig i den röda skinnsoffan i vårt beige vardagsrum, och lagar en klänning vars sömmar har spruckit av att dansa. Klänningen som sprack på bålrundan med klassen, som jag varken orkade tvätta eller laga när jag kom hem. Så den har bara hängt på sin galge.

Sköljer ur håret. Slänger klänningen i tvätten. Allt är bra nu.